San Pedro de Atacama till Bolivia och tillbaks igen

¡Hola Chicos!

Igar kom vi tillbaka till San Pedro i Chile fran en tripp pa fyra dagar i Bolivia upp till saltoknen vid Uyuni. Det var en resa dar vi fardades i en jeep kord av Edgar pa skumpiga underlag genom oken med snokladda toppar, fargglada laguner med flamingos, vulkaner och geisrar fram till saltoknen. Det var valdigt maktigt, vackert, dammigt, kallt och actionfyllt. Hela vistelsen var pa en hojd mellan 3500-5000 meter, vilket for en goteborgbo som brukar leva i niva med havet var valdigt anstrangande. San Pedro ligger pa 2500 meter, och dar var i tre dagar innan vi akte in i Bolivia, vilket var bra for att aklimatisera sig. For att ytterligare undvika risken for hojdsjuka som ger obehaliga symptom och aven kan vara livshotande, akte vi upp till varma kallor pa 3500 hojd under nagra timmar samt drack kokate dag som natt. Jag och Jonatan klarade oss helt undan besvar, medan Anna och Fredrik fick lite huvudvark samt illamaende, men det gick over. Eftersom man var tvungen att dricka valdigt mycket mer vatten an vanligt pga av hojden, blev kissbehovet darefter. Tror att rekordfrekvensen var 1 gang per trekvart.



De som har sett Quantum of Solace vet att de jagar runt i Bolivia och spranger upp ett valdigt fancy Hotell mitt ute i oknen. Det narmsta vi kom James Bond var nar vanster framhjul smallde av nar Edgar brande pa i ca 100 km/h mitt i ingenstans. Som tur var bromsades vi in langsamt och ingen skadade sig, men det var anda helt sjukt- muttrarna som haller kvar hjulet pa axeln hade borrat sig igenom falgen. Det var nagra minuter av spanning medan Edgar och nagra kollegor fran en annan jeep bytte dack med en domkraft stodd pa en skyffel medan en kille meckade under bilen och alla bara vantade pa att det skulle ge vika och bilen halvera en bolivian. Mirakalost nog fixade sig det hela och det nya dacket satt pa de resterande tva dagarna...

Det mest spekakulara var nog Saltoknen. Den dagen gick vi upp tidigt for att kunna se solen stiga upp over den massiva saltmattan. Det var valdigt vackert, och resten av formiddagen angnades at att ta bilder av det hela. Helt sjukt vad vitt det var! Och sa stort. Vi blev lite besvikna nar vi efter fem timmar var tvungna att aka vidare till Uyuni. Sista natten och morgonen var mindre upphetsande da vi var tvungna att ga upp kl halv fyra for att aka tillbaka till San Pedro. Aven da byttes ett dack, men pga av punktering, i den becksvarta natten med endast vintergatan som sallskap. Samtidigt sjong vi i bilen for Anna som fyllde 25 ar.

Ikvall tar vi en buss upp till gransen mot Peru, och imorgon bitti har vi forhoppningsvis tagit oss over gransen. Om en vecka maste vi vara i Cusco for att ga Inkaleden. Innan dess ska vi forsoka hinna med Arequipa och Titicacasjon. Nu betar vi av landerna i en rasande fart- Chile,Bolivia, Peru, Panama, Mexico och USA pa en och en halv manad!

Hoppas ni har det bra dar hemma och att varen kommer snart!
Puss och kram

Valparaiso - Bahià Inglesa - San Pedro de Atacama

¡Hola Chicos!

For nagra dagar sedan passerade vi tullen i anderna och kom in i Chile. Vi akte direkt till Valparaiso dar vi spenderade tre dagar. Det vi gjorde mest var att promenera runt bland alla kullar och fina fargglada hus samt ata guacamole i MANGDER. Egentligen ar paltas, som det heter pa spraket har borta, inte sa mycket billigare i Chile an hemma. Men de saljs i varannat gaturhorn och ar oftast av finaste kvalitet. Darfor tillat vi oss att indulga i denna harliga grona smet. En kvall lyckades vi faktiskt gora mer an vad vi klarade att ata upp...men nog om vara frosserier. Forsta dagen tog vi en battur i hamnen for att fa en fin vy av staden. Vi fick aven halsa pa ett ilsket sjolejon samt motorstopp tre ganger.


Eftersom avsaknaden av sol och bad hallit i sig i tva mandader hade vi stora forhoppningar om Bahiá Inglesá, som skulle ha Chiles vackraste strand med vit sand och turkost vatten. Nar solen kom fram sag det visserligen ut sa, men ack vad kallt det var i vind och vatten. Dock fanns det en restaurang med utsokt risotto pa skaldjur- smaskens. Det blev bara tva dagar i den engelska bukten, och idag morse anlande vi till San Pedro de Atacama. Det ar en mysig liten by med bebyggelse mestadels i envaningslerhus. Den ligger pa 2500 m hojd sa det blir en bra forberedelse infor Peru och Cusco. Har i San Pedro kan man besoka vulkaner, geisrar, ga i manlandskap, sandboarda med mera. Men det vi kom hit for att gora ar en fyradagarstripp med Jeep till Bolivias saltoken. Vi aker pa fredag och ska fa se laguner, vulkaner, flamingos och sa da den storsta saltytan i varlden. Ska bli coolt. Det kanns extra tryggt att vi aterkommer till San pedro och saledes kan komma upp till Peru genom Chile istallet for grusvagar i Bolivia.
Imorgon kvall har vi aven bokat in en tur till oknen har runt omkring for att titta pa stjarnor, bland annat genom teleskop och med en guide som kan forklara for oss. Har vi tur kan vi fa se Saturnus. Ikvall blir det firning av Fredrik som fyller ar. ¡Feliz cumpleaños!

Titta vi flyger!

I Mendoza provade vi pa paragliding fran ett berg vaster om staden. Ovanligt nog var det molnigt i staden den morgonen, men det var coolt att svava bland molnen. Nu har vi fatt blodad tand!

Mendoza

Det har vankats vin i trevliga mangder i vindistriktet samt staden Mendoza. Tack vare att Anna och Fredrik kom ifatt oss efter tva dagar och forlangt var vistelse har, har har vi hunnit cykla bland vingardar tva ganger och smaka vin. Malbecen har oftast vunnit, men cykeluthyraren Mr Hugo kommer pa andra plats. Mest pa grund av sin generositet med oandliga mangder vin nar man aterlamnar cyklarna samt ackompanjemanget av hans sota sma kattungar. Igar tog vi ocksa en hastrutt vaster om staden, guidade av Señor Enrique. Det var valdigt roligt att aka hast, men kanske lite val spannande vid galoppen om man inte hade den ratta snitsen...Men det var valdigt roligt och vi hoppas pa att snart fa sitta till hast igen!

Imorgon aker vi till Valparaiso och lamnar saledes Argentina efter snart tva manaders(!) vistelse i landet. Det ska bli spannande.

Puss och kram!

San Carlos de Bariloche

Pa lite ofrivilliga grunder har vi varit i Bariloche i en vecka. Jonatan har varit sjuk med feber och halsont, sa de forsta dagarna var langt ifran sa aktiva som vi dromt om infor ankomsten. Men vi bor pa ett underbart hostel med vy over sjon staden ligger invid, dar det dessutom ingar bade frukost och middag. Och staden ar valdigt gemytlig med sina alpiga inslag, sa det har varit ett bra stalle att stanna upp pa. Det Jonatans krafter har medgivit ar beundring av utsikten fran Cerro Campaniaro (dit vi tog oss med buss samt sittlift) som sag ut att vara ur en saga med alla djupturkosa sjoar och skogsbekladda berg och dalar. Idag begav vi oss ocksa ut pa en efterlangtad kajaktur. Det var bara vi och en tjej till samt var guide som berattade om naturen, vilken var valdigt vacker.
Om tva dagar aker vi vidare upp till Mendoza och Argentinas storsta vindistrikt. Efter det blir det intag i Chile, som forhoppningsvis kan erbjuda lite strandliv igen. Det ar manga stallen kvar att besoka pa resan, och mycket som man ar sugen pa att se och gora. Men fyra manaders omkringresande med allt vad det innebar med research, bokning av hostel och bussbiljetter, hittande av fodnodenheter borjar tara aven pa den basta. Jag misstanker dock att vi erhaller en svag sympati for vara bekymmer dar hemma...

Slutligen vill jag valkomna mitt nyfodda kusinbarn till varlden!
¡Ciao!