torsdag 30 april 2009

New York, New York


Hej allesammans!

Nu har vi varit i "The big Apple" i fem dagar och alskar det. Efter att ha forstatt att de smittade kidsen i Queens inte var nagot att oroa sig over sa har allt varit swell. Dock var vi till en borjan nar vi lamnade flygplatsen via lokalbuss lite forvirrade over om vi verkligen lamnat den spansktalande delen av Amerikat eftersom alla runt omkring oss pratade just spanska. Tydligen kommer lationosarna langre upp i landet an de sodra staterna. Det finns t o m reklam i tunnelbanan pa spanska. Men det forstar ju vi!
De forsta tva natterna bodde i pa ett hostel i Brooklyn och fick lara oss att filmerna inte ljuger- vi fick bevittna bade avsparrning av bostadshus pga skottlossning samt en forolampningsbattle mellan ett gang svarta unga man. Mycket vulgart vokabular utbyttes med hot om att ha samlag med varandras systrar och liknande. Men sedan blev vi erbjudna att bo hos det supertrevliga amerikanska paret Tommy och De Ette som vi traffade i El Chalten, Argentina. Deras lagenhet ligger ocksa i Brooklyn, i samma kvarter som Jay-Z vaxte upp. Omradet huserar aven en old school-judesekt med medlemmar som ser ut som att komma fran sekelskiftet. Tydligen ar det deras mal.
Lagenheten ser som allt annat i den har staden ut som att komma ur en film. Roda tegelvaggar med sangloft och stora fonster. Tommy och De Ette har varit sa fruktansvart hjalpsamma med allt fran att ta oss till roliga barer med arcade games fran 80-talet till att fixa biljetter till Mogwaikonsert samt gratis intrade till MoMA. Plus att de bara ar sa roliga att prata med. I genhjalp lagar vi mat och underhaller dem med reseberattelser.
Forutom att hanga med paret sa har vi shoppat massor (antligen!), gatt pa museum, akt farja runt frihetsgudinnan, hangt i Central Park, gatt over Brooklynbron och ikvall ska vi pa fancy restaurang i West Village sponsrat av snalla mamma Viveca.
Pa sondag aker vi hem efter 185 dagar med ryggsack. Ska bli valdigt kul att fa traffa er alla igen!

See ya!

måndag 27 april 2009

Inte langre i Mexico City


Hej allesammans.
Vi akte tidigare ifran Mexico city pga av svininfluensan. Vi hade fyra jattetrevliga dagar till en borjan och var positivt overraskade over hur fint det var och hur mycket det fanns att gora. Men i fredags kvall fick vi hora om viruset av en kille pa vart hostel. Sjalvklart fick vi lite panik, men lyckades kopa en ny biljett till New York pa lordagsmorgonen. Vi hann t o m aka innan de gjorde sina halsokontroller, men vi hade nog kommit igenom dem i alla fall.
Sa nu ar vi i New York, denna fantastiska stad. Dock har ju smittan kommmit hit, fast i en mildare form. Det ar en skolklass i Queens som blivit sjuka, men varadas inte langre pa sjukhus. Trots det ar det anda lite laskigt att vara har. Vi far se om vi flyger hem tidigare an planerat.
Vi mar i alla fall bra an sa lange. Ingen vet hur lang inkubationstiden ar, sa vi far se nagra dagar till innan vi kan pusta ut. Men risken for smitta ar nog valdigt liten.

Hoppas att alla ni dar hemma mar bra och att de dar svenskarna som ska testas inte har smittan.
Kram kram

lördag 18 april 2009

En kisspaus fran att bli ranad i djungeln

Tanka sig att den lilla blasans oftast irriterande behov pa tomning kan vara till riktig hjalp ibland.

torsdag 16 april 2009

Bocas del Toro, Panama


Var vardag de senaste dagarna har sett ut ungefar sa har: Vi gar upp nar vi vaknar, ater frukost ute, tar en bat till nagon av de fina stranderna dar vi ligger och solar och badar hela dagen. Det ar cirka 30 grader i luften och detsamma i vattnet. Vattnet kryllar av stora sjostjarnor och stranderna ar saklart kantade med kokospalmer. Klockan fem aker vi hem, tar en dusch och darefter lagger oss i hangmattan pa balkongen med en kall ol. Oftast slocknar vi ganska tidigt och gor sedan samma sak nasta dag igen. Ganska handelselost, men valdigt skont. Igar tog vi en lang battur till den finaste stranden "Zapatilla" som ligger i en nationalpark. Den var helt fantastisk med vit sand och palmer, ganska bra snorkling ocksa. Jag (Jonatan) och var norske van Magnus spenderade lite over en timme at att forsoka fa ner en kokosnot, men dessvarre utan nagot vidare resultat.
Pa nagon av de sista dagarna ska vi nog ta en battur for att komma till battre snorkelstallen. Vi far se hur det blir.

Solkramar till er alla!

måndag 13 april 2009

Langfredagen

I fredags fick vi antligen reda pa inneborden av langfredagen, bade bokstavligt och bildligt. Vi inledde dagen med att stiga upp tjugo minuter i tva pa morgonen for att ta en taxi till flygplatsen i lima. Planet gick 5.30 men sjalvklart sa maste man vara dar 3 timmar innan for att vara saker pa att fa komma med. Innan vi steg pa planet var vi tvungna att betala en avgift for "use of airport", en symbolisk summa pa $31. Eftersom vi spenderade tre timmar dar, sa kandes det inte mer an ratt. Kl 9 var vi framme i Panama, allt gick smidigt och vi var valdigt peppade bada tva. Tills vi kom till bussterminalen och det visade sig att allt var stangt och att det inte skulle ga nagon buss till bocas del toro forns kl 20 dagen darpa. Vi spenderade 30 min i en taxi for att forsoka hitta till ett hostel vi hade last om i lonely planet, men taxichaffisen hade inte sa latt for att hitta. Det slutade med att vi hamnade vid ett annat hostel pa en annan gata som han bestamt sa var samma, vi fick noja oss. Val dar moter vi en man som bestamt sa att det gar bussar, vi skulle stalla oss bakom terminalen, dar bussarna gar, och fraga runt. Eftersom vi inte ville spendera ett dygn och lite till i ett helgstangt panama city sa var det bara att hoppa in i en taxi igen, till terminalen. Val dar borjade vi fraga runt, men ingen buss till bocas. Mannen pa hostelet tipsade ocksa om att forst aka till david (en annan stad) for att sedan aka vidare darifran. Sa vi borjade fraga oss runt och efter en stund kom det en man och visade oss till en minibuss som snabbt fylldes med folk som ville till david. 6 timmar senare, spenderade i en trang buss utan utrymme for benen och med jattehog inhemsk musik, kom vi till david dar vi pa samma satt borjade fraga oss runt, vi hittade en minibuss till bocas och hoppade pa. Efter 4 timmar till med hogmusik, denna gang dominerad av dragspel, anlande vi till en liten stad som heter changinola (chiquita banana kommer darifran). Klockan var nu halv tolv pa och eftersom batarna ut till bocas slutar ga nar solen gar ner var vi tvungna att hitta ett hotell. Det tog ungefar 14 sek med taxi (kandes ganska fanigt) och efter ca 22 timmar fick vi antligen sova. (man kan for ovrigt flyga hit pa 1 timme om man vill betala lite mer).

Nu ar vi i alla fall har och det ar paradiset!
hej hopp!

onsdag 8 april 2009

Inkaleden till Machu Picchu


Det tog oss fyra dagar att vandra den 43 km langa strackan till den beromda Incastaden Machu Picchu. Det var en mycket tuff stracka med manga bergspass att ta sig over, varav det hogsta var 4200 moh. Det tal att namnas att starten ar pa 2600 moh sa det ar en ganska rejal stigning. Nagot annat som ocksa tal att namnas ar att rekordet fran starten till Machu Picchu ar 3h45min som innehas av nagon av bararna. Det ar en ganska sjuk kansla att bli omsprungen av en barare som har en packning pa ryggen som motsvarar halva dess kroppsvikt i en trappa som lutar ungefar 45 grader.
Snappet mer facinerande an alla barare var sjalvklart naturen som ar helt fantastisk. De djupa branta dalarna kladda med "Cloud forest" far en att tanka pa jurassic park och det var inte ovanligt att man kom pa sig sjalv med att vissla pa temat till denna klassiker.
De forsta tva dagarna var det stralande sol och trots att vi befann oss pa en hojd pa over 3500 moh sa kunde vi knalla i shorts och tshirt utan problem. Den tredje dagen kom vi ner i molnskogen och dar var det tat dimma, det gjorde det hela valdigt dramatiskt men vi missade dock de, enligt var guide, finaste vyerna pa hela leden. Var guide var for ovrigt valdigt bra, kallades for Speedy Gonzales, hade ett rekord pa 10h och var slaende lik Jackie Chan. Vadret den tredje dagen gjorde oss lite oroliga for att vi inte skulle kunna se machu picchu, men otroligt nog sprack det upp den sista dagen och det var stralande sol. Sista dagen drabbades tva i sallskapet av magsjuka och kunde tyvarr inte njuta av den imponerande incastaden.
Nu ar vi i alla fall tillbaka i Cusco och alla mar battre, vi flyger tidigt imorgonbitti till Lima for att sedan nasta natt ta ett flyg till Panama. Dar vantar vita strander och korallrev!

Pa aterseende!

Arequipa - Puno



For ett antal dagar sedan kom vi till Peru. Bussarna har ar tyvarr inte lika kittade och frascha som i Argentina och Chile. Den forsta resan till Arequipa avlades med buss utan toalett samt manga (gratisakande?) peruaner som satt i bussgangen. Toalettrasten blev en kollektiv sadan bakom en stackars restaurang mitt ute i ingenstans som verkade ha blivit utsatt for urinering forrut. Needless to say, vi var glada nar vi antligen var framme i Arequipa. Vi spenderade tre trevliga dagar i kolonialstaden som ar Perus nast storsta stad. Dock holl vi oss narmast turistcentrum med manga vackra byggnader, billiga marknader och roliga barer och klubbar. Och antligen var priserna som de borde pa denna kontinent- 30 pix for husrum och ungefar det samma for en matratt.



Som tur var var bussen till Puno mer bekvam och utrustad. Vi kom fram pa kvallen och hittade ett hostel som hade om mojligt en annu kallare inomhustemperatur an den utomhus. Morgonen darpa steg vi upp tidigt i vanlig ordning (las kl 5.30) for att hitta en liten bat nere i hamnen som ville kora oss ut till oarna i Titicacasjon. Lyckligtvis fanns det plats for oss och vi avreste kl.7 ut i stralande morgonsol till ogruppen Uros. Dessa oar bestar endast av vass och flyter omkring med befolkningen darpa. Vi fick ga iland pa en av oarna och lara oss om folket som bor dar. Sedan foljde nagra timmars battur ut till en av de storre oarna. Den var jattevacker och sag ut som att komma ur en saga. Vi fick lara oss att folket dar huvudsakligen livnar sig pa fiske samt textilier. Kvinnorna vavde olika tyger med berattelser om familjens handelser under det gangna aret, medan stickningen overlats till mannen. Alla bar fortfarande traditionella fargglada drakter och mannen har olika mossor beroende pa om de ar gifta eller inte. Mycket praktiskt.
Efter en lang dag till sjoss somnade vi tidigt for att ta en morgonbuss till Cusco dagen darpa.